You can run, you can hide, but you can't escape my awesomeness

När blev folk så förbannat dömmande? Jag hatar att jag växte upp för då upptäckte man hur förbannat svårt livet alltid ska vara. Varför kan det inte bara någon gång vara enkelt och underbart att leva? Ska varje andetag göra ont och varje skrik tystas av vinden innan det lämnat munnen? Man kunde hoppa från Grand Canyon och upptäcka att det inte var högt nog så man fick ta nästa kliv uppåt bara för att upptäcka att höjden inte gör någon skillnad. Hur högt du än tar dig kommer hoppet inte vara nog så tillslut tröttnar man och slutar klättra. All musik måste ta slut och så även livet. Varje man dör, det är bara en fråga om hur, när och varför. Min död måste bli ihågkommen av den anledningen att mitt liv aldrig märktes mycket.

Tack.