You can run, you can hide, but you can't escape my awesomeness

Det är meningen att man ska släppa allting och gå vidare varje gång men vem har bestämt det? Man kan inte alltid lägga allting bakom sig för utan någonting att se tillbaka på har man inte med sig några erfarenheter till framtiden. Livet går fort fram och man fortsätter leta efter bromsen. Är det någon som hittar den egentligen?

Jag kan inte vänta och se hur livet utvecklar sig, jag vill styra det i precis min egen riktning så varför kan inte världen låta mig leva mitt liv hur jag vill?

Livet är för komplicerat, man ska ha kärlek, man ska ha ett jobb och så ska man lyckas vara lycklig medan man gör allt det andra. Inte konstigt att folk äter medecin för att må bra, det finns helt enkelt inte nog med tid för att vara lycklig.