Ensam med flera andra?
Hur långt räcker det egentligen att vara sig själv? Jag pratade med en väninna som tyckte det var en viktig egenskap, men det är väll egentligen en egenskap som man aldrig lägger märke till eftersom att om man alltid låtsas vara någon annan så e det ju det som e "du själv" i andras ögon eller hur?
Stämmer mitt antagande så vinner man ju faktiskt om man spelar att man är någon annan, någon som e sånär "perfekt" och gör man det så är man falsk, och falskhet är onda och då kan man ju faktiskt konstatera att det onda vinner ibland. Finns då gud? Jag menar skulle han låta det onda vinna någon gång ibland eller är han bara inte stark nog att alltid vinna? Om inte gud alltid är en vinnare kan någon vanlig människa bli en ständig vinnare i sånna fall?
Hon sa att det var speciellt att vara sig själv, är det verkligen så eller är det snarare udda?
Jag vägrar acceptera att skådespel slår äkta vara. Jag blir hellre "Show-and-tell" än låtsas vara någon annan.
I ett Sverige med nästan tio miljoner invånare, hur många karaktärer finns det egentligen och hur många kan man lära känna av varje person? Som ett piano har många tangenter har mina nära och kära många personligheter för hur bra blir musiken om man bara slår på en tangent? Kan man hitta ett sätt att spela på många tangenter och skapa ljuv musik utan bekostnad av äktheten? Kan man ha en tillräckligt bred personlighet för att slippa alla dessa "extra karaktärer"? Hur ska man kunna bli kär i någon när den är minst två personer till som du inte kommer tycka om och vad är oddsen att ni ska hitta just varandra?
Existerar kärlek? Haha den första fråga jag ställt som jag vet svaret på. Den kommer komma att slå dig i ansiktet som den värsta knytnäve, du kommer bli yr och omtöcknad men efter ett litet tag kommer du inse att du lever och det är en otäck men samtidigt befriande känsla. Kärlek är det som kan göra dig mest lycklig men också det som kan krossa dig som inget annat. Det är en av få saker inte forskare lyckats lösa men hey, i slutändan kommer dom ju påstå att alla känslor är bara en reaktion eller hur? Kan inte kärlek vara något mer än en reaktion? Jag tror mer att det är något emot magi om inte mer än så. Kärlek kan gnistra i världens alla vackraste färger när dom ser på dig med kärlek och det får dig att tro på något högre. Just det ögonblicket blir dom de vackraste ögon du sett och världen slutar för ett litet tag att existera.
Men trots allt är det ju bara biologi eller hur?
Stämmer mitt antagande så vinner man ju faktiskt om man spelar att man är någon annan, någon som e sånär "perfekt" och gör man det så är man falsk, och falskhet är onda och då kan man ju faktiskt konstatera att det onda vinner ibland. Finns då gud? Jag menar skulle han låta det onda vinna någon gång ibland eller är han bara inte stark nog att alltid vinna? Om inte gud alltid är en vinnare kan någon vanlig människa bli en ständig vinnare i sånna fall?
Hon sa att det var speciellt att vara sig själv, är det verkligen så eller är det snarare udda?
Jag vägrar acceptera att skådespel slår äkta vara. Jag blir hellre "Show-and-tell" än låtsas vara någon annan.
I ett Sverige med nästan tio miljoner invånare, hur många karaktärer finns det egentligen och hur många kan man lära känna av varje person? Som ett piano har många tangenter har mina nära och kära många personligheter för hur bra blir musiken om man bara slår på en tangent? Kan man hitta ett sätt att spela på många tangenter och skapa ljuv musik utan bekostnad av äktheten? Kan man ha en tillräckligt bred personlighet för att slippa alla dessa "extra karaktärer"? Hur ska man kunna bli kär i någon när den är minst två personer till som du inte kommer tycka om och vad är oddsen att ni ska hitta just varandra?
Existerar kärlek? Haha den första fråga jag ställt som jag vet svaret på. Den kommer komma att slå dig i ansiktet som den värsta knytnäve, du kommer bli yr och omtöcknad men efter ett litet tag kommer du inse att du lever och det är en otäck men samtidigt befriande känsla. Kärlek är det som kan göra dig mest lycklig men också det som kan krossa dig som inget annat. Det är en av få saker inte forskare lyckats lösa men hey, i slutändan kommer dom ju påstå att alla känslor är bara en reaktion eller hur? Kan inte kärlek vara något mer än en reaktion? Jag tror mer att det är något emot magi om inte mer än så. Kärlek kan gnistra i världens alla vackraste färger när dom ser på dig med kärlek och det får dig att tro på något högre. Just det ögonblicket blir dom de vackraste ögon du sett och världen slutar för ett litet tag att existera.
Men trots allt är det ju bara biologi eller hur?
Kommentarer
Postat av: ebba
du skriver väldigt bra. :)
Postat av: Robin B
Naw, tack. =)
Postat av: Ronja
Bra skrivit av dig!:D
Postat av: Ronja
Sorry jag skrev fel.. Jag menade Bra skrivet av dig!:D
Trackback
