Natt av mörker eller djup..
Klockan är nu halv ett och jag kan inte sova, som vanligt ungefär.
Suttit och funderat på varför jag tänker så mycket, förstå ironin i det. Tänka på varför man tänker för mycket? Måste vara det dummaste jag någonsin funderat på och jag funderar en hel del.
Varför måste djup oftast bli mörker? Jag menar i djupa skogar är det mörkt, i djupa hav är det mörkt, ned för djupa stup är det mörkt. Måste då också djupa tankar vara mörka? Får fundera vidare lite över det medans jag skriver vidare.
Hemligheter, hur kan man begära att någon annan håller ens hemlighet när man själv inte gjorde det? Det är ett bra gammalt ordspråk tycker jag, många av de bästa citaten kommer faktiskt från latin eller i vissa fall från de närmast hjärtat.
Jag tror jag har svaret på min tidigare fråga om tankar, djupa tankar måste inte vara mörka, kärlek är det djupaste som finns i mitt fall och jag tror inte den kan vara mörk. Kan kärleken någonsin vara ond? Kärlek kan förvandlas till saker som svartsjuka och avund som är ont men då är det ju faktiskt inte kärlek längre så allt djup måste inte vara mörker. Mörker existerar nog antagligen inte ens, bara avsaknaden av ljus.
Det här kommer bli en lång natt och bli inte förvånade om det kommer både ett och två inlägg till för jag har inte funderat färdigt på det här än men för nu så tackar jag för mig.
Suttit och funderat på varför jag tänker så mycket, förstå ironin i det. Tänka på varför man tänker för mycket? Måste vara det dummaste jag någonsin funderat på och jag funderar en hel del.
Varför måste djup oftast bli mörker? Jag menar i djupa skogar är det mörkt, i djupa hav är det mörkt, ned för djupa stup är det mörkt. Måste då också djupa tankar vara mörka? Får fundera vidare lite över det medans jag skriver vidare.
Hemligheter, hur kan man begära att någon annan håller ens hemlighet när man själv inte gjorde det? Det är ett bra gammalt ordspråk tycker jag, många av de bästa citaten kommer faktiskt från latin eller i vissa fall från de närmast hjärtat.
Jag tror jag har svaret på min tidigare fråga om tankar, djupa tankar måste inte vara mörka, kärlek är det djupaste som finns i mitt fall och jag tror inte den kan vara mörk. Kan kärleken någonsin vara ond? Kärlek kan förvandlas till saker som svartsjuka och avund som är ont men då är det ju faktiskt inte kärlek längre så allt djup måste inte vara mörker. Mörker existerar nog antagligen inte ens, bara avsaknaden av ljus.
Det här kommer bli en lång natt och bli inte förvånade om det kommer både ett och två inlägg till för jag har inte funderat färdigt på det här än men för nu så tackar jag för mig.
Kommentarer
Trackback
