You can run, you can hide, but you can't escape my awesomeness

Nu har jag sovit bort en dag till av mitt liv, jag vill verkligen sköta skolan men varför ska det vara så jävla svårt? Jag får ta tag i det, jag bara måste och jag hoppas verkligen att jag kan, för visst kan jag väll det?

Jag har funderat på något, rangordning i vårat samhälle? Har det alltid varit så? Jag menar visst har det väll alltid funnits ledartyper men det har ju ändrat hur dessa ses, förr var det generaler och fältherrar. Idag är det modeikoner och den som har de bästa festerna, är det inte konstigt hur man fullständigt glömt bort vad fina värderingar är? Vad gör att den som klär sig bäst är mest lämpad att bli viktig? Egentligen ingenting, folk förstår inte det, det är precis det som gör frågan känslig men ett stort tummen upp till dom som fortfarande vågar vara sig själva i stället för att bara bli den som alla tror att dom vill vara, för vad är det fina i att vara någon annan? Varför ska man försöka vara perfekt när perfektion inte existerar? Jag känner en person som är så nära perfektion man bara kan vara utan att uppnå det och denna person låtsas inte vara någon annan än den verkligen är, den är äkta och man kan skrapa länge på ytan och man inser att ju djupare man går desto bättre blir personen, det är perfektion om något.