You can run, you can hide, but you can't escape my awesomeness

Jag har aldrig passat in någonstans egentligen. Jag flyger uppåt och faller nedåt lite som all andra fast på något annorlunda sätt. Jag har alltid haft mycket vänner men få som verkligen varit viktiga och om vi är många känner jag mig alltid värdelös, vet inte varför men får alltid för mig att jag inte är omtyckt då. Antingen det eller så beter sig bara annorlunda när vi är många.

Kärlek har nog aldrig riktigt varit min grej, jag vet hur man får någon men inte hur man behåller den, eller också kanske jag bara stöter bort den. Jag är inte säker, kanske stöter den bort mig.

Jag har alltid sträckt mig efter himlen men aldrig nått upp.
Har aldrig förstått varför jag alltid kommer ner.
Jag trodde jag kunde flyga så varför drunknade jag?