You can run, you can hide, but you can't escape my awesomeness

Nu har ännu en valborgsmässoafton glidit förbi och det är allt annat än den ultimata högtiden, egentligen är nog ingen högtid speciellt ultimat och jag har blivit sårad ikväll igen. Livet är för komplicerat och jag e trött på den här skiten nu. Är det så hemskt att ge upp någon gång då och då?
Hur fan ska man veta vem som egentligen tycker om en? Mer ofta än sällan känner jag mig så otroligt oälskad och det dödar mig.