You can run, you can hide, but you can't escape my awesomeness

Fernando Torres, du är än svikare. Du talade varmt och öppet om hur dina barn skulle prata scouse, hur du älskade klubben och att det inte fanns någon annan klubb i Premier League för dig. Du bytte kärlek mot pengar, det var så många som älskade dig, du representerade något fint och nu har du gjort som så många andra, blivit en del i ett miljardbygge. Andy är ingen Fernando, Luiz är ingen Fernando, det fanns bara en Fernando men minnena man har av dig känns mest falska och jag antar att det var naivt av oss fans att tro att du skulle kunna nämnas i samma veva som Kenny Dalglish, Ian Rush och snart Steven Gerrard. Du slängde bort din chans att bli en legend, hoppas du är nöjd.



Det känns som man förlorat en god vän.